Om Erik Philip-Sörensen efter samtal med honom

Bakgrund och barndom

Denne unika man föddes i Köpenhamn 1909 men har bott och verkat i Sverige sedan 1934. Han gick i nioårig latinskola i den danska huvudstaden, och tog realen sedan han gått om ett år. I skolan var det mest historia och språken som intresserade, dock inte latin. Inte heller matematik fängslade den unge Erik. I skolan spårar man inget som kunde förutspå hans yrkeskarriär. Men ynglingen hade fått ett bra genetiskt bagage. Från faderslinjen kom äventyrslust, kreativitet och oppositionslusta, men också musikalitet, charm och skådespelartalang. Från moderslinjen kom nog plikttroheten, känslan för service och kreativ affärsförmåga.

Erik Philip-Sörensens farfar var maskinmästare på ett ångfartyg som trafikerade Grönland med last av kryolit. Där fanns också en liten passageraravdelning som medförde upptäcktsresande och professorer som utforskade den grönländska kontinenten. Han spelade piano och bidrog till god stämning ombord under de långa sjöresorna. Sonen Carl Julius Philip-Sörensen föddes 1883 och förde ett brokigt liv innan han slutligen blev anställd i ett vaktbolag. Han var synnerligen musikalisk, sysslade med teater och var bland annat direktör för Dagmarteatret och startade Friluftsteatret i Dyrehaven. Carl Julius Philip-Sörensens onkel hade en ledande ställning i försäkringsbolaget Absalon och fick tanken att låta honom bli agent för en ny sorts försäkring, nämligen av Köpenhamns många fönsterrutor. Med betalning i förskott blev det en god affär! Tack vare denna merit blev Carl Julius anställd vid De forenede Vaktselskaber, där han snart blev direktör och en föregångsman. Han startade väktarskola och införde kontrollur så att kunderna kunde få dokumentation på vad väktarna verkligen gjort. När Erik var ett år gammal lämnade plötsligt fadern honom och modern.

Väktarbanan inleds

Efter realen arbetar Erik fyra år som manufakturlärling på Jylland innan han får anställning som väktare i faderns bolag i Odense. Efter två år lämnar han den idylliska staden på Fyn och anställs i vaktbolaget i Köpenhamn. Året är nu 1931. Erik deltar mycket aktivt i vaktbolagets kommersiella verksamhet och är dessutom med om att utarbeta en instruktionsbok för väktare.

Men snart blir honom stugan för trång. Han vill bryta sin egen väg och far 1934 över Sundet till Helsingborg, där han får anställning i AB Hälsingborgs nattvakt. Tre år senare blir 28-åringen sin egen, när han lyckas köpa exakt 50 % av bolaget för 30.000 kr genom att satsa 5.000 kronor som han lånat av en släkting. Strax därefter köper Erik en aktie till av en affärman i Hälsingborg. Nu har han aktiemajoritet och kan bestämma själv.

Finanserna är skakiga i början. En avgörande vändning kommer först när Erik lyckas sälja bevakningstjänst till Sockerbolaget med tre månaders betalning i förskott. De kommande åren skaffar han sig kontroll över allt fler svenska vaktbolag. Han stärker moral och inför ny teknik. Försäkringsbolagen och L.M.Ericsson blir intresserade och satsar pengar i hans projekt. Erik tar aldrig ut någon vinst för egen del, pengarna plöjs ner i verksamheten som ständigt expanderar och förnyas.

Väktarnas moral blir en viktig fråga. Det etiska intresset har Erik fått med sig från faderns bolag i Köpenhamn. Där fanns en anställd teolog, son till Danmarks ärkebiskop, som redigerade en särskild tidskrift för väktarna. När Erik nu expanderar verksamheten i Sverige och anställer hundratals människor med olika bakgrund, inser också han att etiken är central. Väktarna skulle ju arbeta ensamma på natten och med ett förtroendetryck som var fullständigt onaturligt för de flesta av dem. I långa diskussioner med sina väktare kommer Erik fram till att orden ”ÄRLIGHET, VAKSAMHET, HJÄLPSAMHET” skulle bli mottot för verksamheten. De tre orden levandegörs på många sätt, bland annat genom att den äldste väktaren tänder tre ljus vid den första stora väktarstämman i Brunnsvik 1958. Orden lever kvar ännu i dag, nämligen i tre röda punkter i Securitas logo.

Securitas byggs upp

Så småningom skaffar sig Erik i det närmaste monopol på bevakning i Sverige, när han 1961 köper Svensk Nattvakt av hovrättspresidenten Herman Zetterberg, tidigare justitieminister. En anekdot från förhandlingarna är värd att berättas: Erik hade för ändamålet, med egna pengar och lån från stora försäkringsbolag, skaffat sig ett solitt konto på gamla Enskilda banken. Den hårda slutförhandlingen sker på bankens direktionskontor. Efter långa diskussioner tröttnar Zetterberg, han litar inte på den där dansken och vill se kontanter på bordet – uppenbarligen för att skrämma Erik. Denne meddelar att han inte har 4 miljoner på fickan men att han gärna skriver ut en check på fulla beloppet. En liten ”damcheck” på 4 miljoner överlämnas. Zetterberg vägrar att tro att det finns täckning för checken, men den snabbinkallade bankdirektören verifierar att så är fallet och Zetterberg tar emot checken. Erik måste stillsamt påminna om aktierna!

Under kommande år expanderade och konsoliderades Eriks vaktbolagskedja till den stora Securitaskoncernen, som också etablerade sig i England, Japan och många andra länder. Det första utländska dotterbolaget blev Factory Guards i England. Dess arbetssätt orsakade efter några år rubriken Believe it or not i Financial Times. Tidningen förvånade sig över att företagets specialbilar för värde- och penningtransporter var tydligt skyltade med att de tillhörde Factory Guards och innehöll en värdetransport. Erik räknade helt enkelt med att allmänheten var den bästa medhjälparen – bovarna drar sig för att överfalla något som alla vet vad det är. Denna öppenhet visade sig vara mycket framgångsrik.

När Erik 1975 stiger av kommandobryggan på Securitas och säljer koncernen till sina söner har denna 23.600 anställda. Med 493 avdelningskontor i 15 länder och en omslutning på 1,9 miljarder kronor är Securitas ett av världens största vaktbolag. På grund av koncernens internationella karraktär och att sönerna bor i England blir detta koncernens huvudsäte. Senare delas koncernen upp i ett rent svenskt bolag, Securitas, och ett utländskt, idag Group 4 Security.

Till Skåne och Lillö

Erik flyttar till Skåne i mitten av 50-talet och bildar senare ny familj. Han köper fastigheter i Malmö och etablerar sig som dansk generalkonsul, senare tillika Islands. Han arrenderar Blommeröds gård utanför Höör och får idén att börja hålla arabhästar efter samtal med en god vän. Sagt och gjort, Erik startar Blommeröds arabstuteri. När arrendet på Blommeröd löper ut hyr Erik i stället på Lillö och köper så 1973 mark med hus.

Genom en märklig ödets nyck skulle Lillö visa sig vara något av en genetisk kultplats; just där växer den triploida jätteaspen, en trädmutation som karakteriseras av ett onormalt högt kromosomtal och som sedan 1930-talet intresserat genetiska forskare i Svalöv och Lund, främst den store Herman Nilsson-Ehle.

Erik blir fascinerad av arabhästens egenskaper, dess genetik och härstamning. För att studera dessa förhållanden gör han 1970, tillsammans med bland andra dåvarande chefen för Flyinge stuteri Olle Kjellander, en lång resa till arabhästens ursprungsländer.

Erik Philip-Sörensens visioner

Erik Philip-Sörensen är en man med visioner. Nya ting och tänkesätt fascinerar honom och ersätter gamla. Hans intentioner med stiftelsen återspeglar detta. I sin första utformning kunde den ses som ett komplement till stuteriet. Den äkta arabhästens goda egenskaper, dess skönhet, slitstyrka och trohet mot människan, måste vara väl förankrade i dess genetiska struktur.

Överskottet från stuteriet – och det blev under några år mycket pengar – borde därför disponeras för genetisk forskning, särskilt då om däggdjurens och hästens genetik. Kanske kunde den arabiska hästen bli ännu bättre?

Senare försköts Philip-Sörensens intresse från genetiken till vidare fält. Det är visserligen genetiken som bestämmer vad man föds med, men lika viktigt är vad man lär sig senare i livet. Där kommer humaniora in, med språk, historia, filosofi och moral. Mot den bakgrunden är ombildningen av stiftelsen logisk. Dess ändamål är unikt, ingen annan stiftelse är ägnad åt genetik och humaniora.

Men Erik Philip-Sörensens vision är mer komplex än så. Hans långa erfarenhet som skapare och ledare av en stor organisation, som arbetar med säkerhet och trygghet, har gjort honom engagerad i de djupare orsakerna till egoism, ohederlighet och stöld, och till vad som är ägandets villkor och förbannelse. Denna erfarenhet har kopplats med reflexioner över anledningarna till det västerländska samhällets avigsidor med arbetslöshet, inflation och krig som de stora problemen.

Erik Philip-Sörensen är bedrövad över tillståndet i de två länder han älskar, Sverige och Danmark. Där har kombinationen av höga skatter och allmosor i form av sociala understödssystem skapat ett samhälle som inte premierar flit och entreprenöranda. Philip-Sörensen menar att ett politiskt och fackföreningsstyrt pampvälde skapar och bevarar arbetslöshet och inflation, samtidigt som en ärftlig aristokrati med stora kapitaltillgångar konserverar och ökar orättvisorna i samhället. Kapitalismens svaghet är att en del föds rika in i livet; det gör dem mindre handlingskraftiga. Utifrån en analys av dessa grundläggande förhållanden har Erik Philip-Sörensen i två böcker, Tänk om! och Det nya kapitalet, skrivit sitt recept för en bättre värld.

Denna text är hämtad från en broschyr om Erik Philip-Sörensens Stiftelse, vilken kan erhållas från stiftelsen.

Erik Philip-Sörensen, 1909-2001

Erik Philip-Sörensen, 1909-2001.

Securitas

"Ärlighet, vaksamhet, hjälpsamhet" var Securitas motto, vilket lever kvar i de tre blodröda punkterna i Securitas logo.

En person med starka visioner

Tänk om! Vi behöver en ny sorts kapital.

Två profiler

Två profiler.

För att kunna öppna .pdf dokument krävs att ni har Adobe Acrobat Reader installerat på er dator.
Ladda ner senaste versionen här.
» HÄMTA ADOBE READER.

Kontakta oss

  • Erik Philip-Sörensens Stiftelse
  • SEB, Kapitalförvaltning
  • Institutioner & Stiftelser
  • 205 20 Malmö